Anders prostatacancerresa i P1

Anders Hansson är en man som bär sin keps med stolthet. Det är inte vilken huvudbonad som helst – det är en äkta Beatles-keps, köpt i Liverpool under 50-årsjubileet av filmen och albumet A Hard Day’s Night. För Anders är det ett speciellt minne, eftersom det var första skivalbumet han köpte som tolvåring. När han 2014 började engagera i en prostatacancerförening kom kepsen att bli en del av honom. Men ibland tar han av den och går ut som en alldeles vanlig man.

Att prata öppet om sin sjukdom var inte självklart för Anders. Det tog fem år innan han tog steget att ansluta sig till en patientförening, främst för att han inte visste att en sådan fanns och för att han inte kände någon annan med prostatacancer. När han väl blev medlem insåg han hur mycket det fanns att prata om, sådant som många män håller inom sig. Det var också därför han tackade ja till den här intervjun – för att visa att det går att vända mörker till ljus och inspirera andra.

Livet stannade upp
När Anders fick sin diagnos var det som om verkligheten stannade upp. Han kunde inte ta in det – att Anders, vid 57 års ålder, drabbats av samma sjukdom som sin 80-årige pappa hade dött av, bara ett halvår tidigare. Chocken övergick snabbt i ren ångest, både före och efter operationen. Anders pappas sjukdom påverkade upplevelsen av beskedet på ett väldigt negativt sätt. De skrämmande minnena av hans sjukdomsförlopp gjorde att Anders inte kunde tänka på något annat än att hans öde skulle bli detsamma. 

– Jag var övertygad om att jag, precis som han, bara hade åtta månader kvar att leva, säger Anders.

Det svåraste med att hantera rädslan, var de tvångstankar som ständigt malde i Anders huvud som tankar om metastaser och bilder av sin egna död. Ovanpå det kände han en svår skuld. Att Anders skulle orsaka sin familj så mycket sorg och lidande, genom att försvinna från dem kändes som ett svek.

– När det gäller samhällets stöd för män med prostatacancer har jag inga radikala förväntningar omgående. Men att vi fortfarande inte har fått bukt med de orimligt långa väntetiderna tycker jag är bedrövligt, uttrycker han. 

Hur ser Anders på sig själv innan och efter sjukdomen?
Idag ser Anders vardag annorlunda ut än den gjorde precis efter diagnosen. Han arbetar fortfarande som journalist, men skriver nu nästan enbart om sjukdomen. Hans syn på livet har kanske inte förändrats i grunden, men synen på sig själv har det – och till det bättre. 

– Lite kortare än förut, efter alla gångna år. Men min fru tycker att jag har väldigt snygga ben. Förhoppningsvis får jag skäl att visa dem många år till, säger Anders.

För Anders, som beskriver sig själv som en 73-årig i sina relativt bästa år, är det viktigt att se livet med humor. Han menar att män borde våga skoja mer om sin självbild.

– Jag funderar ofta på hur mitt liv hade sett ut om jag aldrig fått diagnosen. Skulle jag någonsin ha upplevt allt det omvälvande som följde? Det viktigaste stödet under min resa har varit min kurator, men också föreningen, flera läkare och självklart min familj. Jag är också tacksam för de kontakter jag haft genom mitt yrke, med företrädare och befattningshavare inom förbundet, säger han. 

Om Anders skulle ge ett råd till andra män med en prostatacancerdiagnos vore det detta: Glöm inte att försöka ha roligt, både i tanke och handling, även när livet känns som tyngst. 

Cancerresan
I programserien Cancerresan (del 5-8) leder Ullakarin Nyberg samtal om den inre resa som följer efter ett prostatacancerbesked – om rädslan, ensamheten, sorgen och de frågor som väcks. I del 6 bjuder Ullakarin in Anders Hansson. Lyssna på ett ärligt och öppet samtal om att bryta tystnaden och finna stöd. 

Klicka här för att lyssna på Anders Hanssons avsnitt i P1 Specialprogram - Cancerresan, del 6: Jag var övertygad om att jag hade metastaser i hjärtat.