Undersökning
Utvecklingen går snabbt när det gäller metoder att undersöka prostatan. Strategin kan vara olika beroende på vilka fynd man gör men också på vilken klinik som utför undersökningen. De vanligaste metoderna för att ställa diagnosen prostatacancer är via PSA-prov, palpation, ultraljud, magnetkamera (MR) och vävnadsprov (biopsi). Sammantaget bedöms på detta sätt om cancer förekommer samt dess aggressivitet och utbredning.
PSA-prov
Det första steget är oftast att läkaren tar ett PSA-prov, vilket är ett enkelt blodprov som mäter halten av prostataspecifikt antigen (PSA), ett protein som bildas i prostatakörteln. Proteinet finns normalt i låga halter i blodet men ökar vid godartad prostataförstoring och infektion, men kan också stiga på grund av cancer.
Blodprov PSA, 1177.se
Om PSA-prov, 1177.se Vårdguiden
Känna på prostatan
Är PSA-halterna förhöjda kan läkaren/urologen känna med ett finger på prostatan, vilket kallas rektal palpation. Detta görs via ändtarmen och tar endast någon minut. Vanligtvis är prostatan jämn, fast och något elastisk men om prostatan känns hårdare och knöligare än normalt kan det vara ett tecken på cancer.
Ultraljud - magnetkamera - biopsi
Vid misstanke om prostatacancer görs en ultraljudsundersökning av prostatan som innebär att läkaren för in en stav med storlek som ett finger in i ändtarmen. Vid undersökningen beräknas storleken på prostatan och bedöms utbredning av eventuell tumör. Nästa steg är numera allt oftare en undersökning med magnetkamera för att avgöra om det finns misstänkta förändringar i prostatan. Om inte så kan man avstå från fortsatt undersökning och istället övergå till regelbundna kontroller. Vid misstänkt tumörbildning tas vävnadsprov där, så kallade biopsier. Alternativt börjar man direkt med biopsier som då tas systematiskt från hela prostatan. För att minska risken för infektioner ska antibiotika alltid ges före ingreppet. Vävnadsproven analyseras sedan i mikroskop för att se om det innehåller cancerceller.
Undersökning med magnetkamera, 1177.se
Vävnadsprov av prostata - prostatabiopsi, 1177.se
Gleason
Vävnadsproven som tas vid biopsi analyseras i mikroskop för att se om de innehåller cancerceller. En gradering finns som kallas Gleason för bedömning om cancer finns och vilken karaktär den i så fall har. Skalan går från 1–5, där 1 utgör frisk vävnad och 5 utgör den mest aggressiva cancerbildningen. Man redovisar två värden som adderas, varav det första är det mest förekommande värdet och det andra är det mest aggressiva. Vid till exempel Gleason 3+3 (= 6) anses tumören mer beskedlig utan förmåga att sprida sig. Vid högre värden ska behandling övervägas.
Vid befarad spridning
Om misstanke finns att cancern hunnit börja sprida sig utanför prostatan används olika avbildningsmetoder för att bedöma omfattningen.
