Michael Wall är en motorcykelintresserad man, med fötterna på jorden, som värnar om mäns psykiska hälsa. En sjukdomshistoria med blodproppar, prostatacancer och artros, stoppar honom inte från att åka hoj.
Foto: Privat
Med tanke på sjukdomsbilden tränar Michael på gymmet, går långa promenader, äter hälsosamt och försöker ta hand om sig själv så gott han kan.
Michael har blivit väl omhändertagen
Michael upplever inte såsom många andra; en lång väntetid som prostatacancerpatient. Från vårdcentralen i Slussen, till urologen i Liljeholmen och till sist operation på Södersjukhuset gick det relativt snabbt och smidigt.
– Jag känner inte att jag behövt gå runt och vänta. Jag kommer inte riktigt ihåg hela händelseförloppet, men jag upplevde processen som smidig. Cancern och proceduren var inte jätteakut, som de sa från början. Jag fick en kallelse i början av sommaren och då tänkte jag: ”Det är lika bra att göra det”, förklarar Michael.
Michaels prostatacancerresa började för drygt två år sedan. Han har sedan en tid tillbaka (innan prostatacancerbeskedet) gått på regelbundna kontroller på vårdcentralen, dels för sitt höga blodtryck, dels andra blodvärden. För två år sedan, när Michaels PSA-värden stigit, blev han kallad till en urolog, där Michael också fick en magnetröntgen.
– Då såg de något misstänkt, så jag fick göra en biopsi. Då sa de: ”När du kommer tillbaka är det bra om du har någon anhörig med dig.” Då förstod jag vad som väntade, säger Michael.
Michal opererades i juni för snart två år sedan. Då var det sagt att operation skulle räcka. På sitt återbesök fick han förklarat att det mesta av cancern satt i prostatan, men en millimeter-stort tumör satt på ytan och därför fanns en teoretisk risk att cancern kunde sprida sig - vilket den nu också har gjort. Michael berättar att hans fru följde med på återbesöket och många av Michaels tankar och funderingar har han bollat med henne.
Händelseförloppet
I samband med vårt första samtal med Michael väntade han på svar från sjukvården. Vården skulle ha en vårdkonferens angående Michaels situation och därefter skulle han få veta mer konkret om framtiden. Nu har vi pratat med Michael igen och vårdkonferensen är avklarad och PSA-nivåerna var inte så pass höga att man väljer någon behandling i nuläget. Michael tog ett test i maj, som avgör om han får en eventuell strålbehandling.
– Eftersom en risk fanns att cancern skulle sprida sig, har jag fått gå på PSA-tester var tredje månad. Allt har sett bra ut, förutom nu i december och mars, då värdena hade gått upp, säger Michael.
Jobbig väntan - i hopp om att slippa
Sex veckor, varje dag, av strålning kanske väntar för Michael. När vi kommer in på biverkningar av hans tidigare operation nämner Michael att han upplevde inkontinens.
– I början fick jag använda skydd. Nu drabbas jag av lite urinläckage ibland, och då händer det att jag använder skydd på fest och så. Mest för att slippa tänka på det, säger Michael.
Gentleman av rang
Trots fina och kärleksfulla relationer med familj och vänner, har Michael ändå valt att gå till en kurator efter operationen. Där fick Michael hjälp att bolla tankar och funderingar. Michael berättar att han är engagerad i Gentleman’s ride. Gentleman’s ride är ett globalt motorcykelevenemang som sker över hela världen där man samlar in pengar till forskning för prostatacancer och mäns mentala hälsa. Michael nämner också att det till viss del finns för att motverka den ”machokultur” som finns inom motorcykelvärlden.
– För att väcka uppmärksamhet under åkturen finns det en klädkod att deltagarna har kjol, klänning eller kostym på sig. Motorcykelåkarna ska vara uppklädd och stiliga och det är olika typer av människor som åker, säger Michael.
– Responsen har varit väldigt positiv. Människorna som ser oss kanske inte riktigt förstår vad det betyder, när ett gäng kostymklädda och finklädda motorcykelåkare åker genom stan. Jag har med mig informationsmaterial vid eventuella frågor och jag har aldrig stött på något negativt, säger Michael.
”Nej, det behövs inte…”
Vi avslutar intervjun med att lyfta ett väldigt viktigt ämne. Michael berättar att han varit på en 40-årsfest för en kompis, där han träffat två män, vars båda pappor, gått bort i prostatacancer.
– Båda hade bett om att få göra ett PSA-prov på vårdcentralen men fick inte! Båda var över 40 år och blev bemötta med kommentaren: ”Nej, det behövs inte”, säger Michael.
Prostatacancer kan vara ärftligt. Därför har Michaels läkare uttryckt att Michaels son behöver gå och testa sig när han fyller 40. Michael lyfter att prostatacancertestning borde vara obligatoriskt för män, såsom mammografi är för kvinnor.
Michael kanske du ser på en motorcykel med sina kompisar eller så reser han någonstans i Sverige, lite beroende på hans sjukdomstillstånd. Han nämner att han ser ljust på framtiden.