Jag hade inte en tanke på prostatacancer

– Det var något som inte riktigt stämde. Jag kände det i kroppen. Så jag gjorde som man ska och ringde läkaren, berättar Jimmy.

Ett slumpartat PSA-prov

Fredagen den 8 oktober 2021 gick han till läkaren. Undersökningen visade ingenting konkret, men innan de skildes åt ställde läkaren en till synes oskyldig fråga:

– "Du förresten", sa han. "Med tanke på din ålder, har du tagit ett PSA-prov någon gång?" Jag skakade på huvudet och fick en remiss direkt, berättar Jimmy. 

Samma dag lämnade Jimmy blodprov. Han åkte hem, tänkte att det nog bara var åldersrelaterade besvär. Som många andra började han googla symtomen. Det ledde inte till några klara svar.

Men tidigt måndagsmorgon ringde telefonen.

– Läkaren sa att mitt PSA-värde låg på 60. "Det ser inte så bra ut. Vi behöver röntga dig." Då började oron verkligen smyga sig på, säger han. 

Diagnosen: En väldigt stor tumör

Jimmy fick en röntgentid två veckor senare. Men väntan kändes för lång. Han ringde tillbaka och lyckades få en tidigare tid en lördag morgon. Undersökningen visade en stor tumör utanför prostatan. Biopsier togs och PSA-värdet hade nu stigit till 84.

– Jag minns exakt vad läkaren sa: "Vi ska göra vad vi kan. Vi ska gripa efter varje halmstrå."

Chockad, förvirrad och ledsen gick Jimmy ut från läkaren på Valhallavägen. Han satte sig för att äta lunch, men tårarna bara rann.

– Det gick inte att hålla tillbaka. Folk tittade, men jag var i min egen bubbla. Det var som att världen stannade. Jag minns att jag knappt visste vart jag skulle gå eller ta vägen. 

Han ringde sina barn och berättade. Det var ett tungt samtal. 

"Second opinion? Det tänkte jag inte på"

I början av december kom ett första lättnadsbesked. Cancern hade inte spridit sig. Men operation var ännu inte aktuell.

– Läkaren sa: "Vi kan inte operera dig just nu med så höga värden. Vi måste få ner PSA:t först." Jag litade fullt på att de visste vad de gjorde. Jag tänkte att de är experter och vet bäst, uttrycker han. 

Jimmy påbörjade behandling med hormoninjektioner och tabletter. Efter ett halvår var PSA-värdet nere på 3,7. Då beslutades det att en operation skulle genomföras på Sophiahemmet i Stockholm. I efterhand kan han känna att han borde ha bett om en second opinion.

– Men det är inget man tänker på mitt i stormen. Jag bara följde med.

Operationen och det oväntade beskedet

Dagen för operationen kom allt närmare. Han var nervös. På den tänkta operationsdagen minns han att han lyssnade på Albin Lee Meldau påväg till Sophiahemmet. Där berättar Jimmy att han fick sjukhuskläder, dropp och tabletter. Allt verkade klart, men timmarna bara gick och inget hände.

– Till slut gick jag ut i korridoren och frågade vad som hände. Då fick jag veta att operationen var inställd. Den mentala urladdningen var stor. Jag hade mentalt förberett mig och väntat på detta. 

Två dagar senare opererades han. En sjuksköterska sa efteråt: ”Nu har du 30 fina år framför dig.” Men Jimmy ville prata med kirurgen, som gav ett mer nyanserat besked.

– "Operationen gick bra", sa han. "Men du hade en riktigt elak jäkel till tumör. Vi måste hålla koll på dig."

Återfall – och 35 strålningar

Efter operationen höll Jimmy noga koll på PSA-värdet. Det började stiga igen. Cancern var tillbaka.

– Ett återfall är tungt. Men vad ska man göra? Det är bara att göra det bästa av saken, menar han.

Sommaren 2023 blev fylld av strålbehandling, närmare bestämt 35 stycken. Varje strålning tog ungefär sju minuter. Det blev många turer till Stockholm från utkanten av Södertälje. 

– Antingen kunde jag gräva ner mig, eller så kunde jag försöka göra det bästa av situationen. Jag valde det senare. Jag tränar, försöker leva normalt och må så bra som möjligt. 

Glöm inte second opinion

Jimmy har varit öppen med sin sjukdom. Han har fått flera vänner och bekanta att testa sitt PSA.

– Gå och kolla er! Jag kan inte säga det nog. Jag vill också lyfta att föreningslivet och Prostatabröderna har betytt mycket för mig. Sammanhanget och stödet från män i liknande situationer.  

Han är också öppen med biverkningarna.

– Urinstrålen har nästan aldrig varit bättre, men tarmarna är inte riktigt vad de var. Potensen är nästan borta. Viktuppgången är frustrerande. Och med testosteronet nere på noll känner jag inte igen min kropp. Suget efter sex är obefintligt. Det påverkar självbilden, men min sambo är förstående, berättar Jimmy.

Ett sammanhang i mörkret

En googling ledde Jimmy till Prostatabröderna. Han gick på ett "snackcafé", en öppen träff för samtal med andra drabbade.

– När jag skulle berätta om min historia brast det. Jag bara grät. Men ingen tyckte det var konstigt. Alla förstod. I dag sitter jag i styrelsen. Det känns meningsfullt och föreningen är som en extra kontaktsjuksköterska för drabbade och närstående. 

Genom föreningen har Jimmy fått nya vänner i ett skede av livet när man kanske inte förväntar sig det. Han har också deltagit i en av Prostatacancerförbundets rehabveckor, något han varmt rekommenderar.

– Det är viktigt att prata om det. Ju fler som förstår, desto mer omtanke och stöd kan vi få, både som patienter och anhöriga.

Livet efter beskedet

Livet har förändrats. Efter många år i bankvärlden tog livet en ny riktning. Det psykiska måendet har påverkats och humörsvängningar gör sig påminda. 

– Det här tär på humöret. Det är jobbigt. Man får inte glömma bort hur stor påverkan sjukdomen har. Inte bara på kroppen, utan också på själen. Jag känner mig trött och sliten. 

Och om han får ge ett sista råd?
– Glöm inte second opinion. Det kan göra skillnad.