"Det har gått snabbt, trots den långa och jobbiga väntan"

Markus är född 1958 och är nybliven pensionär. Han bor på en gård i Småland i Kalmar län. Markus har jobbat som lärare och rektor men slutade hösten 2022 för att ägna sig helt åt lantbruket.

Markus Kuster på sin gård

Bild: Privat bild på Markus Kuster

Markus föder upp lamm, producerar foder samt har en avelsbesättning med Gotlandsfår och Gutefår. Just nu har han 70 stycken tackor och uttrycker att en gammal gård kräver mycket omsorg och underhåll. Tur att han bor tillsammans med sin sambo.  

– Generellt har jag varit frisk större delen av livet. Jag har lite erfarenhet av sjukvården, bortsett från en orolig och känslig mage samt några armbrott, säger Markus.

2016 lämnade Markus ett PSA-prov i samband med en allmän hälsokontroll. Markus visste om att prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform, då han utbildat sina elever inom området anatomi samt sex och samlevnad.  

– Jag undervisade i biologin om prostatan och prostatacancer och kände till PSA och bad om att få det. Det var inga problem – då. PSA-provet visade sig vara något i överkant, säger Markus.

Urinvägsinfektion
När Markus fick urinvägsinfektion 2019 ville han i samband med läkarbesöket, få ett PSA-prov. PSA-värdet var förhöjt vilket ledde till ett ultraljud, där man bedömde att det höga värdet berodde på urinvägsinfektionen. Det skrevs ut Alfuzosin. Dock blev det ingen förändring eller förbättring.

Vid årsskiftet 2022/2023 bestämde sig Markus för att göra en ny hälsokontroll. PSA-provet kunde enligt läkaren inte ingå, eftersom han tidigare remitterats till urologen. Markus kontaktade urologen, och provet visade att värdet stigit ytterligare, till 6.

– Urologen ville undersöka detta, och jag fick göra en MR-röntgen. Röntgenbilderna såg bra ut och visade ingen större prostataförstoring. Man ville då ta vävnadsprover, säger Markus.

Föll från en byggställning
I mars 2022 föll Markus från en byggställning, fyra meter upp i luften. Tur i oturen bröt han endast en arm, och behövde därför opereras. Därför sköt läkaren fram biopsin, på grund av infektionsrisken i samband med operation. Markus nämner att det inte diskuterades om annat tillvägagångssätt än via ändtarmen.

– Vi fick skjuta på biopsin två månader, till maj. Den 13 juni fick jag beskedet. Jag hade telefontid med urologen, som gick ganska rak på sak och berättade att de hittat en liten tumör. Enligt läkaren var tumören en lågrisktumör och inget att oroa sig över, säger Markus.  

Men i stället kom oron. Det kom som en chock. Markus berättar att han tidigare känt oro, men efter läkarnas lugnande besked, då släppt de känslorna. Och nu kom de tillbaka. I samband med cancerbeskedet hade urologen undrat om Markus hade några frågor, men känslan av chock gjorde att han inte riktigt kunde tänka, förrän några dagar senare. En kontaktsjuksköterska fick Markus samma dag som beskedet, då hon också ringde upp honom för att presentera sig.

Glömde handbromsen i traktorn
Hemma blev det svårt att fokusera. Markus berättar att han glömde dra åt handbromsen på en traktor, så den rullade ut i skogen med maskinen bakefter.

– Kontaktsjuksköterskan hjälpte mig få en telefontid med en urolog eftersom jag fortfarande hade ont i buken. Jag skulle ta nya vävnadsprovet om 2-3 månader och tankar som: ”vad ska det bli av det här?”, cirkulerade i huvudet. Hemma vid middagsbordet var det högt i tak. Där fick känslor och tankar om situationen och diagnosen komma upp till ytan, säger han. Där fanns hela tiden en rädsla över att det skulle sprida sig trots den aktiva monitoreringen.

Markus berättar att hans sambo arbetar som psykoterapeut, och de pratade öppet om allt, även tankar och känslor. Men det blev kluvet för henne att navigera i situationen, då det också drabbade henne själv. Markus gick med i den lokala patientföreningen i Kalmar och pratade med män i liknande situation.  

– Min sambo har två barn och sedan har jag ett fosterbarn, de fick information kort tid efter diagnosen. Jag kontaktade min bror som bor i USA och uppmärksammade honom om min situation, säger Markus.

Med tiden ökade besvären med prostatan som började i samband med biopsin, det gjorde allt mer ont. Han kontaktade urologmottagningen som skrev ut anti-inflammatorisk medicin som lindrade smärtan.

– Jag använde mig av AI-chattar för råd och svar på vissa av mina frågor. Där fick jag raka och begripliga svar. När det var dags för en ny biopsi sa läkaren att de inte var oroliga, för det som var känt från första omgången och att jag kunde släppa sådana känslor, säger Markus.

Men Markus var ändå orolig (eftersom PSA-värdet hade ökat) för att det skulle vara något mer, eller något annat. PSA densiteten var nu uppe i 0,25. Så småningom erkände läkaren att Markus PSA-värde inte var rimligt i relation till den kända tumören, och att det var anledningen till de nya biopsierna.

Biopsi igen
Det hade blivit dags för biopsi igen. Fortfarande via ändtarmen, för de bedömde att de inte hade några problem med infektioner. Markus förklarar att han var inställd på ett provsvar som vilket som, men att det skulle kännas som en lättnad om provresultatet skulle vara negativt, då det skulle kunna förklara värdena. 

Mer allvarlig cancer
Läkarna hittade cancer, som var mer allvarlig, ny bedömning blev Gleason7 (4+3). Markus berättar att de ville sätta in en behandling och han nämner att han då tänkte att det skulle vara lättare att leva med behandling än utan. När Markus skulle välja mellan strålning eller kirurgi, valde han kirurgi på grund av hans känsliga mage och tarm. Markus berättar att han inte ville riskera och utsätta mage/tarm för strålning. Även den multidiciplinära konferensen rekommenderade i första hand operation med motiveringen att de skulle kunna spara nerverna på ena sidan.

Robotassisterad kirurgi
– När jag väl hade bestämt mig för robotassisterad kirurgi kom nästa problem. Jag hade läst mycket och ville såklart ha en skicklig och erfaren kirurg, men hur fasiken löser jag detta? Det går inte att intervjua alla kirurger på närliggande sjukhus, berättar Markus.

Markus hade förtroende för läkarna han tidigare träffat, och frågade efter deras expertis gällande kompetens i närområdet. Han kollade även upp via prostatacancerregistret; att Kalmar hade bra betyg från patienterna gällande urinfunktion efter ett år och att Linköping hade ett sämre betyg.

En lång väntan
Markus beslutade sig för att opereras i Kalmar. Det kändes bra när besluten väl var tagna. När han väl tog beslutet, fick han besked om lång väntetid, vilket kom som en smäll. Markus beskriver hur han gick och funderade på alla förändringar kring operationen, såsom den sexuella och fysiska delen. Han nämner att han blev lite handlingsförlamad och hade svårt att komma igång med saker och ting.

Tisdagen den 29 november opererades Markus och allt gick bra. Idag äter Markus en lågdos av Tadalafil. Beroende på hur mycket nervfunktion han har kvar och återfår, kan medicinen ge tillräcklig effekt. Markus nämner också att han varit i kontakt med och fått tips av Prostatabrödernas ordförande Per Gulbrandsen, som har lång och gedigen erfarenhet och kunskap inom området sex.

– Det är svårt att få kunskap kring den sexuella biten. Jag upplever att det står ganska lite om det i böckerna. Läkarna talar mest om tabletter och sprutor. Innerst inne tyckte jag det var väldigt jobbigt att opereras och inte veta hur alla olika funktioner skulle komma att bli. Det har varit det jobbigaste egentligen, säger Markus.

En oviss framtid?
Vid återbesöket efter 9 veckor fick han veta att allt såg bra ut och att all tumörvävnad var väl innesluten i det borttagna. Hur det kommer att gå med erektionen återstår att se.

– Jag är lyckligt lottad för jag har inte läckt en droppe, säger Markus.

Han är positivt överraskad eftersom han var inställd på att han skulle läcka. Markus förberedde sig noga med att göra bäckenbottenövningar och minskade sin vikt inför operationen. Han har tagit hand om hälsan extra noga efter cancerbeskedet och arbetat för att ge kroppen de bästa förutsättningarna.

Från biopsi den 24 maj 2023 till operation 29 november 2023 har allt gått väldigt fort samtidigt som det varit långa perioder av oro och jobbig väntan.

– Jag har blivit väl omhändertagen av duktig personal i vården, säger Markus.

Markus resa har resulterat i en vilja att engagera sig i Norra Kalmar läns prostatacancerförening. Han berättar att han absolut kan tänka sig vara en kontaktperson, eftersom han har lätt för att prata om jobbiga och svåra ämnen.

– Prostatacancer är en jobbig resa.

Fler nyheter


Alla nyheter