Michael Häggman

Namn: Michael Häggman.
Född: 1954.
Titel: Docent, överläkare.
Arbetar vid: Urologkliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Forskningsprojekt: Minimalt invasiv proteinbiomarkörbaserad diagnostik och behandlingsprediktion.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 450 000 kronor.

Vad forskar du om?
– Jag har arbetat med prostatacancer i över 30 år, både med bedömning av biopsier och med flera olika typer av bilddiagnostik som ultraljud, MR och PET-teknik. De senaste åren har bildtekniken också blivit en del av behandlingen eftersom MR-bilderna är så detaljerade att en enskild tumör kan identifieras och förstöras väldigt exakt.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Det ska användas i en studie för förbättrad diagnostik där avancerad MR-teknik kombineras med biopsi. Nålen som används är så kallad finnålsbiopsi och den är betydligt tunnare än de nålar som är standard vid biopsi vid misstänkt prostatacancer. I proverna analyseras sedan den genetiska sammansättningen i cellerna och det är finansiering av de analyserna som anslaget ska användas för.

Hur ska studien göras?
– Ett hundratal patienter med misstänkt prostatacancer kommer att delta. Först tas en finnålsbiopsi tillsammans med en kombination av MR och ultraljud. Sedan görs de vanliga mellannålsbiopsierna. I traditionella biopsier analyseras vävnaden i mikroskop och då är det en fördel nålen är grövre eftersom större mängd vävnad ger mer information om sjukdomen. Men samtidigt innebär den grövre nålen en ökad risk för infektioner. Vävnadsanalyserna ersätter vi nu med genetiska analyser och hypotesen är att det ger ännu mer information, trots att mängden celler är liten.

Varför vill du göra studien?
– De långsiktiga målen är att kunna göra mer träffsäkra prognoser av sjukdomens utveckling och att minska antalet infektioner orsakade av biopsier. Huvudfrågan i den här studien är att få svar på vilka gener som är intressanta för sjukdomsförloppet och för att tumörerna ska växa och sprida sig. För att få svar på det behöver vi testa en stor mängd gener.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Den kan leda till att det tidigt går att avgöra om en patient ska erbjudas en botande, ganska invasiv behandling med mycket biverkningar. Eller om man törs vänta med behandling och följa tumörens utveckling utan att ge behandling men heller inte påföra patienten några biverkningar. Den kan också leda till att infektioner på grund av biopsier blir färre.

Skribent: Lotta Nylander.