Ann-Sofie Jemth

Foto: Kumar Sanjiv.

Namn: Ann-Sofie Jemth.
Född: 1971.
Titel: Senior forskare.
Arbetar vid: Institutionen för Onkologi och Patologi vid Karolinska Institutet.
Forskningsprojekt: APE2-hämmare som en ny behandlingsmetod mot prostatacancer.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 1 100 000 kronor.

Vad forskar du om?
– I vårt laboratorium fokuserar vi på att ta fram nya behandlingsformer mot flera olika typer av cancer, bland annat prostatacancer. För att överleva måste celler kunna reparera sitt DNA. Cancerceller är dåliga på det men friska celler gör det bättre. Vår idé är att slå mot DNA-reparationen och på det sättet döda cancercellerna samtidigt som de friska cellerna klarar sig.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Vi har hittat ett protein som är livsviktigt för att en viss typ av cancerceller ska kunna reparera sitt DNA. Proteinet heter APE2 och är nödvändigt för att cancercellerna hos cirka tio procent av alla prostatacancerfall ska överleva. Vi tar nu fram en så kallad hämmare - en molekyl - som gör att APE2 proteinet inte kan reparera sitt DNA tillräckligt bra. Vi har redan visat att APE2 är en akilleshäl för cancercellerna. Nu vill vi få cancercellerna att dö med hjälp av en APE2-hämmare.

Varför är proteiner så viktiga för cellerna?
– De är cellens maskiner, det är de som gör att allting fungerar. Tar man bort ett protein som verkligen behövs kan inte cellen överleva. Alla celler behöver proteiner men cancercellerna är i större behov av att vissa proteiner fungerar än de friska cellerna.

Hur ska studien göras?
– Vi har tillsammans med flera olika laboratorium i Europa arbetat med att hitta en molekyl som slår mot APE2. Vi har nu hittat molekyler som vi bygger vidare på. Ännu är de inte är tillräckligt effektiva och den viktigaste frågan är hur vi ska få dem så kraftfulla att cancercellerna dör.

Varför vill du göra studien?
– Vi vill hjälpa prostatacancerpatienter som idag saknar behandling och genom att attackera nya mål kan nya behandlingar tas fram. Vår forskning är också grundforskning, vi undersöker i detalj varför det här proteinet är viktigt för cancercellerna. Förstår vi det kan vi hitta andra proteiner som på liknande sätt är viktiga för att prostatacancerceller överlever. Jag har också en personlig drivkraft. Både min pappa och min farbror hade prostatacancer. Så det känns väldigt bra om jag kan använda min kompetens så att andra kan botas eller leva längre.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Vi kan få ett läkemedel som blir ett helt nytt behandlingsalternativ. Män med svårbehandlad prostatacancer kan leva ett längre och friskare liv.

Skribent: Lotta Nylander.