Senada Hajdarevic

Foto: Privat.

Namn: Senada Hajdarevic.
Född: 1970.
Titel: Docent i omvårdnad.
Arbetar vid: Institutionen för Omvårdnad, Umeå universitet.
Forskningsprojekt: Hur går det för dig? Proaktiv sjuksköterskeledd telefonuppföljning för förbättrad livskvalitet efter cancerbehandling.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 500 000 kronor.

Vad forskar du om?
– Jag forskar om patienters upplevelser av att gå igenom cancerbehandlingar och hur de uppfattar kontakten med sjukvården i kampen mot sin sjukdom.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– I sjukvården inriktar vi oss på behandling men är ofta inte så bra på att stödja patienterna sedan de lämnat sjukhuset. Det här projektet handlar om patienter som är behandlade och primärt botade från prostatacancer. Det är patienter som anses friska och får söka vård på egen hand om de är oroliga eller drabbas av komplikationer. Vi ska nu undersöka vilken betydelse regelbunden telefonkontakt med en sjuksköterska kan ha för deras mående. Från patienters berättelser vet vi att även om man är färdigbehandlad och borde vara glad, kan man känna sig nedstämd och lämnad ensam.

Hur ska studien göras?
– 140 patienter som direkt efter att deras cancerbehandling avslutats delas in i två grupper. Den ena gruppen omhändertas på sedvanligt sätt. Den andra har under första året efter behandlingen regelbunden telefonkontakt med en sjuksköterska. Vi kommer att fråga hur de mår och vilka tankar och funderingar de har, men det är patienterna och deras behov som styr samtalet. Jag tror att det kommer att handla både om medicinska, praktiska och existentiella frågor.

Varför vill du göra studien?
– Det här är ett sätt att kartlägga patienternas behov för att få reda på vilket stöd och vilken betydelse en så enkel åtgärd som telefonkontakt med en sjuksköterska kan ha. Tanken är också att samtalen kan leda till att onödiga besök i vården minskar. Hypotesen är att oro och obesvarade frågor kan leda till ökad vårdkonsumtion men att samtalen kan lindra och vara ett stöd att bättre klara av sjukdomen och dess konsekvenser i vardagen.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Jag tror att det kan få betydelse att vi får bättre kunskap om hur de här männen mår och vilka tankar och funderingar de har i vardagen. Om vi utifrån det kan anpassa stödet så tror jag att vi både kan få patienterna att må bättra och se det som en viktig del av behandlingen. Samtidigt som patienterna blir starkare och då kanske inte behöver söka vård lika ofta.

Skribent: Lotta Nylander.