Oskar Vilhelmsson Timmermand
Namn: Oskar Vilhelmsson Timmermand.
Född: 1983.
Titel: Postdoktor vid gruppen för systemisk strålterapi.
Arbetar vid: Lunds universitet, Institutionen För Kliniska Vetenskaper.
Forskningsprojekt: Användning av radioprotektor A1M för skydd av njurar och benmärg vid radionuklidterapi av prostatacancer med anti- PSMA ligander: En potentiell strategi för förbättrat terapiresultat och breddad målgrupp.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 300 000 kronor.
Vad forskar du om?
– Jag forskar om hur radioaktivt märkta molekyler kan användas i behandling av cancer eller som ett verktyg för att göra en prognos av sjukdomsförloppet. Molekylerna injiceras i blodet och målsöker sedan cancern. Molekylerna som bär radioaktiviteten samlas där cancern finns och genom att använda särskilda typer av kameror kan då cancern spåras. Metoden kan också användas som behandling eftersom strålningen dödar tumörcellerna.
Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Nu finns det en ny typ av behandling som undersöks i fas 3 studier där en molekyl, PSMA-617, märkt med det radioaktiva ämnet 177-lutetium används. Men behandlingen innebär också en påverkan på andra organ kanske framförallt på njurarna. Bidraget ska användas för att se om skadorna kan minskas genom att samtidig ge en annan molekyl som skyddar organen från strålningens negativa effekter. Den här molekylen samlas i njurarna innan den lämnar kroppen och har därför störst effekt just där.
Hur ska studien göras?
– Studien är ett samarbete med andra forskare vid Lunds universitet som har arbetat med den skyddande molekylen tidigare och vi ska testa dess skyddande effekt i möss. I en grupp möss injiceras både den skyddande molekylen och de radioaktivt märkta molekylerna och i en annan grupp injiceras enbart den radioaktiva molekylen. Därefter undersöker vi skillnader i njurfunktion.
Varför vill du göra den studien?
– Idag används den radioaktivt märkta molekylen PSMA-617 som en palliativ behandling till svårt sjuka patienter. Att erbjuda behandlingen till andra patienter kan vara riskfyllt eftersom det lång tid efter att behandlingen avslutats kan uppstå njurskador. Kan vi minska biverkningarna kan fler få behandling, behandlingen kan ges oftare och kanske i högre doser.
Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Minskade biverkningarna kan göra att behandlingen blir mer effektiv eftersom den då kan ges oftare eller i högre doser. Minskade biverkningar kan också göra ett behandlingen kan ges till fler patienter. På sikt skulle dödligheten kunna minska och livskvaliteten bli högre. Men det är lång tid innan vi nått tid. Nu testar vi i möss. Nästa steg är tester på människor och det är en helt annan sak.
Skribent: Lotta Nylander.