Jonas Nilsson

Namn: Jonas Nilsson.
Född: 1974.
Titel: Forskare.
Arbetar vid: Institutionen för strålningsvetenskaper och onkologi, Umeå universitet.
Forskningsprojekt: Combination of liquid biopsy techniques for therapy stratification of patients with castration resistant prostate cancer.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 650 000 kronor.

Vad forskar du om?
– Jag har länge varit intresserad av flytande biopsier. Då används blodet, urinen eller saliv för att samla information om tumörer istället för kroppsvävnad. Att ta biopsier från vävnad är ett avancerat ingrepp och därför är flytande biopsier en metod som är på frammarsch. Jag undersöker blodet och söker efter cirkulerande tumörceller som frisätts till exempel i samband med att tumören växer.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Vi vill se hur vi kan kombinera tumörinformation som hamnar i blodet hos patienter med kastrationsresistent prostatacancer, med en metod där vi studerar den enskilda cancercellen, så kallad singelcell sekvensering. Ett problem vid flytande biopsier är att antalet tumörceller är väldigt få, de kan vara upp till några hundra per milliliter blod och blandade med miljoner immunceller. Därför ska vi använda oss av singelcellteknologin tillsammans med en metod för att isolera tumörcellerna från den stora massan av immunceller. På så sätt kan varje individuell tumörcells genetiska uppbyggnad analyseras.

Hur ska studien göras?
– Vi kommer att studera 20 patienter som har en utbredd tumörbörda och därmed många cirkulerande tumörceller. I första steget samlar vi in prover, där tumörcellerna isoleras och deras RNA analyseras med hjälp av singelcellsekvensering.

Varför vill du göra studien?
– Vi vet att det finns undergrupper av prostatacancer som drivs av olika förändringar i cancern och därmed svarar olika bra på behandling. Vid metastaserad prostatacancer är det svårt att få ut information från tumörerna eftersom vi sällan gör vävnadsbiopsier. Kan vi då utveckla ett verktyg som gör det möjligt att bestämma vilken genetisk subgrupp som driver sjukdomen utan att ta vävnadsprov, har vi möjlighet att rikta behandlingen mot de förändringarna och på så sätt uppnå en bättre effekt.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Det här handlar om kastraktionsresistenta prostatapatienter där det idag saknas behandling. Men i och med att vi kan använda vätskebiopsier så kommer vi att kunna följa hur sjukdomen förändras. Det stora målet är att kunna anpassa behandlingarna utifrån de mekanismer som gör att cancercellerna överlever och kan sprida sig. Förhoppningen är att vi hela tiden kan matcha förändringar i tumören med nya behandlingar.

Skribent: Lotta Nylander.