Delila Gasi Tandefelt

Namn: Delila Gasi Tandefelt.
Född: 1982.
Titel: Forskare, PhD.
Arbetar vid: Sahlgrenska Cancer Centrum, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
Forskningsprojekt: Genetisk tumörkarakterisering av plasma DNA för klinisk (behandlings)prediktion i prostatacancer.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 300 000 kronor.

Vad forskar du om?
– Jag undersöker vilka genetiska faktorer som har betydelse för hur män med prostatacancer svarar på behandling. Genom att läsa av patientens DNA med så kallad sekvensering, letar jag efter genetiska förändringar som kan berätta om tumörens genetiska uppbyggnad. Målet är att den informationen ska göra det möjligt att välja den behandling som har störst möjlighet att lyckas.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Till en studie där gensekvensering i tumör-DNA från plasma används för att undersöka vilka genetiska förändringar som har skett i tumören under sjukdomsförloppet. Informationen om tumörens förändring kopplar jag sedan till hur prostatacancern har utvecklats hos varje patient.

Hur ska studien göras?
– Jag studerar sekventiella prov som utgår från blodprov från ett fyrtiotal män. Proverna tas över tid, dels innan behandlingen startar och sedan genom sjukdomens olika stadier. Syftet är att identifiera vilka genetiska förändringar som associerar med ett gott svar mot behandlingar och vilka som associerar med ett dåligt svar. Dessutom vill jag förstå hur tumören förändras över tiden hos dessa individer.

Varför vill du göra studien?
– Det handlar om att ständigt förskjuta sjukdomsutvecklingen framåt i tiden och därigenom kunna hålla cancern i schack. För att uppnå detta måste man snabbt kunna anpassa strategierna för behandlingen så att man får ett fortsatt gott svar på behandlingen. Det är inte möjligt och heller inte lämpligt att ta upprepade vävnadsbiopsier så sekvensering av plasma DNA är ett viktigt redskap för att kunna plocka upp viktiga förändringar i tid.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Förhoppningsvis kan den påverka överlevnaden på ett positivt sätt. Det bästa vore ju en behandlingsstrategi som fungerade långvarigt och som gav små biverkningar. Men då måste man både förstå biologin och veta när och hur man ska sätt in behandling.

Skribent: Lotta Nylander.