David Robinsson
Foto: Privat.
Namn: David Robinsson.
Född: 1968.
Titel: Överläkare, medicinskt ansvarig för urologiska kliniken i Region Jönköpings län, Adjungerad biträdande professor, Linköpings universitet.
Arbetar vid: Höglandssjukhuset i Eksjö.
Forskningsprojekt: Magnetresonanstomografins roll vid prostatacancerutredning.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 555 980 kronor fördelat på två år.
Vad forskar du om?
– Jag arbetar med prostatacancer och har intresserat mig för diagnosmetoder sedan 2014. Det stora problemet har länge varit osäkerheten i diagnostiken. Dels har vi missat en del cancer vid provtagningen men vi har också överdiagnostiserat cancer som är ofarlig för mannen. Men när magnetkameraundersökning, MRT infördes 2014 var det en teknik som ändrade det.
Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Vi ska jämföra två olika metoder som används för att göra vävnadsprover. Idag börjar en utredning oftast med MRT och om MRT-bilden visar förändringar som behöver följas upp görs vävnadsprover. När vävnadsprovet tas används en ultraljudsstav som ger en bild av prostatan. För att rikta vävnadsprovet rätt kan läkaren antingen jämföra mellan MRT-bilden och ultraljuds bilden och på så sätt bestämma var provet ska tas. Eller så har en röntgenläkare redan ritat in på MRT-bilden var förändringen finns. Den bilden förs över till ultraljudet och läkaren riktar då sina vävnadsprover mot det området. Båda metoderna är vanliga men man vet idag inte vilken av dem som bäst hittar cancer.
Det borde ju vara lättare att sticka rätt om man har en markering att följa.
– Det kan man tro men det finns företrädare för båda metoderna. Det finns heller inga bra studier gjorda så vi vet alltså inte vad som är bäst. Det är för att få svar på den frågan som vi gör den här studien.
Hur ska studien göras?
– Vi har samlat in biopsidata från de flesta av Sveriges regioner och vi kommer att ha tillgång till dessa mäns PSA, vad MRT har visat angående deras eventuella cancer och med vilken av tekniker som provtagningen har utförts. Utifrån detta kommer vi att kunna jämföra de båda metodernas tillförlitlighet när det gäller att spåra cancer.
Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Det viktigaste är att om den ena metoden skulle visa sig vara bättre än den andra så bör den erbjudas alla patienter.
Skribent: Lotta Nylander.