Mats om sin prostatacancerresa och vägen genom vårdmissar

När Mats, idag 64 år, ser tillbaka på våren 2020, är det med både sorg och ilska. Han beskriver en vård som inte tog hans oro på allvar, trots flera tillfällen att göra det.

– Jag är otroligt besviken på vårdcentralen. Systemet borde fungera annorlunda. Det var tre separata tillfällen när de hade kunnat ge mig ett PSA-prov, men det hände inte, säger han.

En smygande sjukdom – och missade chanser

Allt började med ryggsmärtor. I mars-april 2020 fick Mats ont i ryggen. Han drog sig för att söka vård under sommaren, men till slut ringde han vårdcentralen. Där blev han hänvisad till en fysioterapeut, som bedömde att det rörde sig om lumbago – ett muskulärt problem – och gav honom ett träningsprogram. Men smärtan försvann inte.

– Jag kämpade på med övningarna men blev inte bättre. När jag kom tillbaka i september borde läkaren ha tänkt bredare. Det togs blodprov – men inte PSA, säger Mats.

Först i februari 2021, nästan ett år efter att symptomen börjat, begärde Mats själv ett PSA-prov. Resultatet var chockerande: värdet låg på 2510, ett extremt högt tal som tydde på långt framskriden prostatacancer.

– Jag kunde inte få strålning eller kirurgi eftersom cancern hade spridit sig. Det blev cellgifter direkt, sex behandlingar som 60-årspresent, berättar Mats.

Livet efter beskedet

Sedan diagnosen har Mats liv förändrats på många sätt. Han försökte återgå till sitt arbete inom fastighetsbranschen på halvtid, men krafterna och koncentrationen räckte inte till. Han blev sjukskriven, något han fortfarande tycker är lite tungt.

– Det känns jättetråkigt att inte jobba. Jag saknar det.

Trots sjukdomen är Mats aktiv. Han jagar, engagerar sig i Prostatacancerföreningen PCF Öst, hjälper till med marknadsföring, sitter i styrelser, och är ofta ute i skogen med sina hundar. Tillsammans med sin fru har han hittat ett nytt sätt att leva.

– Diagnosen har fördjupat vår relation. Livet blir mer utmätt när man får ett sådant besked. Vi försöker ta tillvara på varje dag, uttrycker Mats.

Han deltog också i en rehabvecka med CancerRehabfonden och Prostatacancerförbundet på Lydiagården i maj 2024. Det gav honom nya perspektiv.

– Det var värdefullt att få komma bort, tänka på annat och höra hur andra män hanterar sin sjukdom.

Ett engagemang för andras skull

Efter diagnosen har Mats varit öppen med sin sjukdom. I sitt jaktlag med 40 medlemmar pratar han om prostatacancer, och i PCF Öst är han en av dem som bär upp föreningens arbete.

– Jag har lätt för att prata, och det här är något vi måste prata om. Många män testar inte sitt PSA. Jag själv hade ingen tanke på det när jag var 50. Det borde jag haft, särskilt eftersom min syster hade underlivscancer.

Mats ser med tillförsikt på den nya OPT-satsningen (Organiserad Prostatacancertestning) som nu startat i hans region.

– Om jag hade fått ett sånt brev när jag var 50 hade jag tagit chansen, säger han.

PCF Öst arrangerar samtalskvällar på orter som Mjölby, Linköping, Norrköping och Motala, och är träffar som blivit populära. Där får deltagarna dela sina berättelser, prata om livet med prostatacancer, och känna stöd. De ordnar också vandringar med korvgrillning och samtal – enkla, men viktiga stunder.

– Det är verkligen uppskattat. Att få mötas ute i naturen och prata är något som betyder mycket.

Mats har också en god relation till sin kontaktsjuksköterska och betonar vikten av att ha någon som håller ihop vårdkedjan.

“Tänk bredare, vården”

Mats historia belyser vikten av att vårdpersonal inte fastnar i ett för snävt tänkande. En smärta som inte går över, särskilt hos män över 50, måste väcka misstankar.

– Jag blev inte tagen på allvar. Vårdcentralen borde ha tänkt bredare – inte bara muskulärt. Ett PSA-prov är enkelt att ta.

Nu vill Mats att fler män testar sig i tid – och att sjukvården lyssnar mer noggrant.

– Det får inte hända fler. Det finns inga garantier, men ju tidigare man upptäcker det, desto större chans har man att överleva.

Mats är även med i Prostatacancerförbundets kalender för 2025 med fantastiskt starka bilder på tolv representanter från våra patientföreningar.