Man stänger lätt in sig, men jag vill prata om det!

Fyra år senare sitter Anders i sitt hem i Sävsjö, Småland, där det finns ”två pizzerior, ett systembolag och en järnvägsstation, typ” – och berättar öppet om sin resa. Om inkontinensen. Om operationen. Men också om viljan att göra något mer.

– Jag vill engagera mig i Prostatacancerförbundet. Jag har skrivit om min resa på Facebook, och vet att tre musikvänner fick sin diagnos tack vare att de testade sig, och ett trettiotal slapp oroa sig. Jag vet att det gör skillnad, säger Anders.

När kroppen säger ifrån

När Anders fick sin diagnos vägde han runt 100 kilo. Operationen skedde snabbt, och tyvärr blev han helt inkontinent efteråt. Ett hårt slag, både fysiskt och psykiskt.

– Jag blev sittande hemma. Rädd att gå ut. Jag kunde inte jobba som vanligt och rörde mig mindre och mindre. Jag vägde till slut 130 kilo utan att riktigt förstå hur det hände. Tankarna var på annat, uttrycker han.

Han beskriver hur han på turné använde flera inkontinensskydd samtidigt för att försöka leva normalt. Men att rädslan för läckage fanns där hela tiden, som när han arbetade som läkarsekreterare och kontrollerade stolen varje gång han reste sig.

– Jag stängde in mig, jobbade i studion, försökte vara kreativ. Men det blev också ett sätt att gömma sig. Jag märkte hur lätt det är att dra sig undan när livet blir svårt. Det är nog en ganska normal reaktion, säger han.

AMS800

En dag snubblade han över något på nätet: AMS800, en konstgjord slutmuskel och pump som kan opereras in för att hantera inkontinens.

– Läkaren hade bara sagt ”använd mer skydd”. Det kändes otillräckligt. Jag googlade massor, hittade AMS800 och insåg att det kanske fanns hopp. Det är så synd att regionerna fungerar olika och att alla inte får likvärdig vård. Eftersom operationen inte utförs inom Region Jönköping, kan man ana att regionen i så fall behöver köpa in den från en annan region, vilket innebär extra kostnader. Det är kanske en del av förklaringen till varför vissa åtgärder tenderar att prioriteras bort eller undvikas, tänker Anders.

Efter flytt till Sävsjö opererades Anders i Norrköping. Han beskriver det som en livsförändrande åtgärd.

– Operationen gick bra, även om pungen svullnade upp som en handboll och blev blå. Jag fick åka till akuten, men det var väntat. Det gick över. Och i dag fungerar det bra. Vilken uppfinning!

Den tysta kunskapen

Idag är Anders öppen med sin historia – inte minst för att han märker hur många män som inte är det.

– Det finns män som inte pratar med någon om något. Jag är lyckligt lottad. Min sambo har varit med på hälften av alla läkarbesök. Jag kan prata med henne om allt. Hon är världens bästa stöd.

Men det räcker inte, tycker Anders. Han vill att fler män ska förstå vikten av att testa sig, att veta vad PSA är och vad som kan hända efter en diagnos.

– Jag har lätt för att prata inför folk, och jag vill göra mer i kampen mot prostatacancer. Jag tänker att om jag kan hjälpa någon, så är det värt det. Frågan är bara: Finns det ett behov?

Nästa kapitel

Den 1 december planerar Anders att gå i pension. Kroppen säger ifrån allt oftare – efter en arbetsdag kan han bli liggande i flera dagar, och återhämtningen tar längre tid än förr. Men han ser inte pensioneringen som ett avslut. Tvärtom. Det är början på något nytt.

Musiken finns ständigt närvarande. På sin öppna spellista på Spotify släpper han regelbundet ny musik, och tanken på att skapa något med koppling till prostatacancer eller Mustaschkampen finns där.

– Det här blev väldigt personligt för mig. Men kanske är det just det som behövs – att fler vågar vara personliga. För det här kan hända vem som helst. Och det kunde alltid vara värre, som jag brukar säga.

Sommaren närmar sig och planerna växer. En stor trädgårdsfest står på schemat. Kanske säljs huset, kanske går flyttlasset till Dalarna – en plats Anders längtar till!

Men oavsett var han befinner sig, är han redo att bidra.

– Vad kan jag göra? Om jag behövs, så finns jag där.

Och mitt i alla förändringar i livet finns också ljusglimtar. En av dem är den viktresa Anders nyligen inlett, en stor förändring för både kropp och hälsa. På grund av sin vikt och sina dåliga knän fick Anders möjlighet att göra en gastric bypass-operation. Det var måndagen den 12 maj, så det är inte ens två veckor sedan, uttrycker han. Nu består dagarna av soppor, Nutrilett-pulver och förbättrade matvanor. Resultaten har inte låtit vänta på sig. På bara fyra veckor har vikten gått från 130,5 kilo till 113,6.

– Det går fort neråt. Det gäller bara att hålla i, säger han med en glimt i ögat.

För Anders är det ännu ett steg mot att återta kontrollen över sitt liv. En nystart både fysiskt och mentalt. Och det nya kapitlet har bara börjat.