Leifs resa genom prostatacancer och dottern Moas kamp för att sprida medvetenhet. När vi möter Leif och hans dotter Moa möts vi av värme, humor och en stor portion kampvilja.
Foto: Privat
– Man tar en dag i taget, säger Leif med ett leende.
Moa kör en bil som inte går att missa – hälften blå, hälften rosa. Tidigare hade hon en helrosa bil för att uppmärksamma Cancerfonden och bröstcancer. Men när hennes pappa drabbades av prostatacancer bestämde hon sig för att bilen även skulle representera kampen mot prostatacancer.
När allt förändrades
Leifs resa började i november 2023. Han märkte att det var svårt att tömma blåsan och ringde 1177. Det slutade med ilfart till akuten. Där fick han beskedet att han hade en urinvägsinfektion och fick kateter – som han sedan behövde ha i nästan sex månader. Efter flera undersökningar, PSA-prov (som visade 9,8) och biopsi fick Leif beskedet: prostatacancer.
– Jag gick på alla läkarbesök själv, berättar han. Tänk vilka tankar som kom i huvudet. Det var en chock. ”Nu åker du hem och pratar med din familj. Nu har du två alternativ som är operation eller strålning”, sa läkaren.
Leif åkte hem och pratade med familjen och läkaren ringde Leif efter två timmar, som hon lovat. Då ville hon ha besked, och Leif hade då bestämt operation.
– Jag sa ”vi kör operation”. Och operation blev det inom två veckor. Den 2 maj 2024 blev jag opererad, säger Leif.
Leif bor i Eskilstuna och var 69 år när han fick sin diagnos.
Tiden efter operationen
Många oroar sig för problem med urinläckage efter en operation, men Leif berättar att han mådde oväntat bra.
– Jag har nog aldrig mått så bra som efter operationen. Jag fick blöjor, men dem har jag slutat med helt, säger han.
Idag ligger hans PSA på 0,08–0,1.
Moas perspektiv
Moa berättar att det har varit tufft att se sin pappa gå igenom detta.
– Det är många tankar som snurrar när man får det där första beskedet. Men jag tänker alltid att vi gör det här tillsammans, säger hon.
Leif var öppen med sin diagnos från början.
– Det var lika bra att berätta direkt. Det kändes viktigt att inte hålla det inom sig, säger han.
Leif är också noga med att uppmana sina söner att testa sitt PSA från 45 års ålder, eftersom det finns en viss ärftlighet.
Den tvåfärgade bilen som är en rullande påminnelse
Moa skrattar när hon berättar om reaktionerna på bilen.
– Min förra bil var helt rosa, och det blev lite förvirring i stan eftersom ett städbolag hade samma färg på sina bilar. Men nu med den tvåfärgade bilen, rosa och blå, finns det ingen som missförstår budskapet, säger hon.
Responsen har varit positiv. Många stannar Moa för att prata om cancer och tackar henne för att hon uppmärksammar prostatacancer.
– Jag vill visa att alla cancerformer förtjänar uppmärksamhet, inte bara vissa. Det här är mitt sätt att stötta och göra skillnad, säger Moa.
Familjens styrka
Moa har nyligen blivit mamma, och Leif berättar att barnbarnet har varit ett ljus i mörkret.
– Det gör att jag kommer ut mer och får annat att tänka på, säger han.
Leif har fått träningsprogram med knipövningar för att stärka bäckenbotten.
– Det känns nästan som att man är nyförlöst, säger Leif med ett skratt. Jag är väldigt tacksam för min fru som jag delat livet med i 51 år. Hon har varit ett fantastiskt stöd.
Att bryta tystnaden
Leif är inte med i någon lokal prostatacancerförening men är engagerad i handbollsföreningen GUIF.
– När jag pratar med herrlaget märker jag att kunskapen om prostatacancer är låg. Jag vill att fler män ska våga prata om detta, uttrycker han.
Planen är att arrangera matcher i höst där herrarna spelar i blått och damerna i rosa för att uppmärksamma cancer.
– Kanske kan någon som själv är drabbad prata i halvtid. Det är viktigt att visa att man kan stötta och bidra till forskningen, säger Leif.
Ett råd till andra
Vad vill Leif och Moa förmedla till andra drabbade och närstående?
– Att man inte är ensam. Det finns hjälp, det finns fantastiska läkare och sjukvården är verkligen bra. Våga prata om det. Och om du känner dig ensam – gå på en handbollsmatch eller gå med i en förening, skrattar Moa.
Leif avslutar:
– Det finns hopp. Med robotoperationer, duktiga urologer och kirurger går det att få bra resultat. Jag lever för dagen och det känns bra!