”Det är vad det är, och det blir vad det blir”

Andreas hade egentligen inte några tankar på prostatacancer när han sökte sig till vårdcentralen. Besöket gällde något helt annat, men under ett samtal med läkaren på Läkarhuset vid Odenplan nämnde han att han aldrig tagit ett PSA-prov. Han var 59 år gammal, symptomfri, men med en familjehistoria av sjukdomen. Hans pappa hade diagnostiserats med prostatacancer och tanken på att testa sig hade alltid funnits i bakhuvudet.

Två år tidigare arbetade Andreas på Coop och deras marknadsavdelning, som vid den tiden var en av Mustaschkampens huvudpartner. Under ett möte med arbetsgruppen diskuterades marknadsmaterial, och Andreas fick en rak fråga från en kollega: Har du testat dig? Hon såg på honom med allvarliga, ögon: Nu går du och testar dig! Lova mig det.

Orden etsade sig fast, men det tog nästan ett år innan Andreas tog sig iväg och gjorde PSA-testet. Resultatet visade på ett dubbelt så högt värde än normalt, vilket ledde till vidare undersökningar. Ultraljud och magnetröntgen avslöjade tre små fläckar. Läkarna rekommenderade en biopsi, men Andreas tvekade. Han hade redan planerat en lång cykelresa till Nice och ville inte riskera smärta och obehag i sadeln. Han sköt upp undersökningen till augusti.

När biopsin väl genomfördes bekräftades misstankarna – tre små tumörer i prostatan. Han samlade sina döttrar och berättade nyheten och lovade dem att allt skulle gå bra.

Flickvännen var ett stort stöd, men Andreas gick ensam på alla läkarbesök. Han valde att inte fördjupa sig i alltför mycket information – det skulle bara leda till onödig oro. Det är vad det är, och det blir vad det blir, tänkte han.

När det blev dags att välja behandling var han aldrig tveksam – operation var det enda alternativet för honom. Hans största oro var biverkningarna, särskilt inkontinens. En av hans närmaste vänner hade genomgått likadan operation ett år tidigare med bra resultat. Andreas bestämde sig för att begära hjälp av samma läkare, även om det innebar en privat betalning. Han opererades i Göteborg.

Efter operationen var de första tio dagarna tuffa, men när katetern väl togs bort firade han med en promenad till ett konditori. Andreas tog det lugnt, rörde på sig och anpassade sig till den nya situationen.

Till hans stora lättnad visade det sig att biverkningarna var lättare. Han behövde knappt använda inkontinensskydd och hans vardag påverkades knappt alls. Han mindes sin pappas operation – en öppen kirurgisk procedur med lång och besvärlig återhämtning. I jämförelse kände Andreas sig lyckligt lottad.

Hans PSA-värden var nere på noll. Under hela processen bestämde han sig för att inte skämmas. Han berättade öppet om sin erfarenhet – för kollegor, vänner och bekanta. 
– Om jag kan få en enda person att testa sig i tid, så är det värt det. Hittills har minst tio av mina manliga kompisar gått och testat sig, säger Andreas.

Den största nackdelen med denna prostatacancerresa har varit att Andreas inte kunnat cykla på tre månader och att potensen påverkats. Men i jämförelse med alternativet – att inte leva – känns det som en liten uppoffring.

Idag lever Andreas som vanligt. Han tränar, rör på sig och är aktiv. 

– Det kom ett oväder och drog förbi, så ungefär beskriver jag min cancerresa. Jag är otroligt tacksam för den svenska sjukvården och vill fortsätta sprida budskapet om vikten av tidig upptäckt, menar Andreas.

Andreas resa visar vikten av att lyssna på de små signalerna, ta kontroll över sin hälsa och våga prata om det. Hans historia kan rädda liv.