När Ulf Hansson fick sin prostatacancerdiagnos var det som att tiden stannade. Men i stället för att låta chocken ta över, tog han beslutet att dokumentera sin resa. Resultatet blev 24 personliga filmer på Youtube, en slags videodagbok där han med ärlighet, humor och sårbarhet bjuder in oss i sin verklighet.
Foto: Privat
– Jag hade gärna varit utan allt det här. Men när det väl hände så ville jag göra något meningsfullt av det, säger Ulf.
”Det har känts som något man inte överlever”
Det började med en läkare som tog honom på allvar. Blodprov, undersökningar och röntgen följde. Beskedet: prostatacancer. Ett ord som för Ulf var laddat med rädsla.
– Jag har haft andra krämpor, men cancer. Det är något annat. Det har känts som något man inte överlever.
Att leva med diagnosen blev en ny verklighet att förhålla sig till. Rädslan för återfall finns kvar, särskilt mellan de regelbundna tremånaderskontrollerna, som han visserligen är väldigt tacksam över.
– Jag har inga strategier, jag är nervös varje gång. Samtidigt är jag så imponerad av hur bra vården fungerar i Sverige, uttrycker han.
Kameran som sällskap
Filmerna blev inte bara ett sätt att informera. De blev också ett sätt att bearbeta. Att tala till kameran hjälpte honom att hitta orden och stoppa förvirringen.
– Jag ser lugn ut i klippen under operationsdagen, men jag var jävligt orolig. Det är något med att ”frivilligt” lägga sig på operationsbordet. Det är annorlunda än att till exempel råka ut för en olycka, nämner Ulf.
Han berättar om stunder som varit särskilt svåra, som att behöva gå med kateter efter operationen.
– Katetern var fruktansvärd. Jag ville inte träffa någon. Skam, äcklig och känslan av att vara utlämnad. Det kändes inte värdigt.
Rehabilitering med blandade känslor
Efter operationen har vardagen långsamt återgått till något som liknar det normala. Men vissa saker är inte som förr.
– Jag upplever inget läckage i vardagen, men det finns alltid en oro. Det känns som att vägen till toaletten är kortare nu, och att det gäller att hinna. Och det finns läckage vid erektion, vilket påverkar mig mentalt, berättar han.
När det kommer till bäckenbottenträning erkänner Ulf att det är svårt.
– Jag är usel på träning. Det är inte kul, jag påminner mig själv hela tiden men jag vill hellre göra andra saker. Jag vet att jag inte är ensam om den tanken.
Om relationer och närhet
Relationen till hans vuxna söner har inte förändrats märkbart. De verkar inte vara särskilt oroliga, kanske för att de ser att Ulf mår okej. Däremot har det varit svårare i den romantiska relationen.
– Jag vill bli lite mer "gullad med", men sexlusten är inte där. Det är en blandning av oro och brist på spontanitet. Situationen hjälper inte, och åldern gör inte heller saken lättare. Det är inte som förr, enkelt och lustfyllt, menar Ulf.
Han har blivit erbjuden samtal med sexolog, något han ser positivt på. Läkaren sa: "Du ska ta det i din takt." Det försöker han göra.
Skitdagar och självbild
Det första Youtube-klippet heter "Det här är en skitdag", ett ärligt porträtt av hur det ibland känns att leva mitt i början av en cancerresa. Ulf berättar att han har sådana dagar fortfarande, men de handlar inte bara om sjukdomen utan också om ekonomi, karriär och självkänsla.
– Jag har endast soloprojekt just nu, och är mycket ensam i det. Jobbet blir en distraktion, ett sätt att springa ifrån sig själv.
Kropp, kön och skam
Ulf reflekterar över hur könsidentitet påverkas av sjukdomen.
– Det är märkligt. Jag tror kvinnor har lättare att prata om kroppen. För oss män är snoppen en så stor del av identiteten. Att behöva pinka med kateter kändes som att snöpa manligheten ytterligare.
Trots de personliga filmerna har Ulf varit försiktig med att sprida dem brett. Men han är glad att hans läkare, kontaktsjuksköterska och till och med kirurgen sett dem.
– Jag vill inte tränga mig på, men när folk tittat har responsen varit fin. Det har blivit ett sätt att visa hur det verkligen är att leva med prostatacancer.
Vem är Ulf?
Ulf beskriver sig själv som både kaxig och känslig. Han har jobbat med sin blygsel, trivs med att möta människor och älskar sitt arbete med film och tv. Men han är också självkritisk, tvivlande och ständigt i en process att förstå sig själv.
– Jag är 63, men undrar ibland om jag någonsin blir vuxen. Det är oklart.
Att dela sin resa har hjälpt honom och kanske hjälper det också någon annan.
– Titta på filmerna om du vill förstå hur en man tänker och känner när han går igenom det här. Det är inte fakta, utan känslor. Och en nyfikenhet på människan bakom diagnosen.
Hela Ulfs resa finns nu på Youtube. Sök på "Ulf Hanssons Videodagbok" för att se samtliga 24 klipp eller klicka här. Kanske känner du igen dig – eller vet någon som kan behöva se detta.