Peter Wiklund

Foto: Privat.

Namn: Peter Wiklund.
Född: 1957.
Titel: Professor, överläkare.
Arbetar vid: Karolinska Institutet.
Forskningsprojekt: Definition av biokemiskt recidiv och dess riskstratifiering efter primär kurativt syftande behandling för prostatacancer.
Bidrag från Prostatacancerförbundet: 500 000 kronor.

Vad forskar du om?
– Jag har lång forskarbakgrund och har forskat inom flera olika områden. Jag är professor i urologi vid Karolinska Institutet i Stockholm och på Mount Sinai Hospital i New York. Jag var en av de första som införde robotkirurgi inom urologin. Under de senaste åren har min forskning mest fokuserat på att studera utfall efter behandling vid prostatacancer och blåscancer. 

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– Projektet handlar om hur man bättre kan bedöma och diagnostisera återfall efter olika typer av behandling vid prostatacancer. Syftet är att ta fram tydligare jämförelsemått mellan behandlingar och att tidigare kunna identifiera patienter som behöver tilläggsbehandling. Idag definieras återfall olika beroende på om patienten opererats eller strålbehandlats, vilket gör det svårt att jämföra effekten av de två behandlingarna. Studien undersöker hur lång tid efter behandling som återfall inträffar och klassificerar hur farligt ett återfall är – det vill säga risken för att patienten ska avlida i sin cancer. Forskningen handlar också om att studera om tidigare behandling vid återfall kan förbättra överlevnaden för strålade patienter. 

Varför går inte metoderna att jämföra?
– Det beror på att återfall definieras olika efter kirurgi och strålning. När man har opererats går PSA ner till noll. Om PSA sedan stiger till 0,2 räknas det som återfall. Efter strålbehandling sjunker PSA däremot inte alltid ner till noll. Där definieras återfall som en ökning med 2 enheter över det lägst uppmätta PSA-värdet – alltså ett tio gånger högre värde än efter kirurgi. 

Varför vill du göra studien?
– Problemet är att vi upptäcker återfall efter kirurgi tidigt och standardbehandlingen är då att stråla. Det riskerar att leda till att vi överbehandlar efter kirurgi medan det i stort sett är tvärtom om den första behandlingen har varit strålbehandling. När cancern då kommer tillbaka har det då ofta gått så långt att bara hormonbehandling återstår. 

Hur ska studien göras?
– Vi använder ett stort patientregister i Stockholm med 10 000 män som opererats och 6 000 män som fått strålbehandling. Där finns männens PSA-värde registrerade, vilken behandling de har fått och om de har dött i prostatacancer. Den informationen används för att göra matematiska modeller där vi laborerar med olika nivåer av PSA för att se hur det påverkar risken för att dö i prostatacancer. 

Hur kan din forskning få betydelse för dem som drabbas av prostatacancer?
– Den kan få betydelse för många patienter eftersom den kan ändra riktlinjerna för tilläggsbehandling efter den första behandlingen. Den kan också leda till bättre kunskapsunderlag för att avgöra när det är bäst att operera och när man bör stråla.

Skribent: Lotta Nylander.