Biverkningar från cancer minskas vid träning
Det är tungt nog att få en cancerdiagnos och att genomgå plågsamma behandlingar. Ska man dessutom behöva träna? Forskningsstudier visar att det är en god idé.
När Anders Södergård som 25-åring vaknade ur narkosen efter hjärntumörsoperationen 2006 var han halvsidigt förlamad och hade talsvårigheter. Det hade inte gått att operera bort hela tumören, som var stor som en limefrukt. Han har fortfarande kvar en del av tumören, men den har varit oförändrad sedan operationen.
När vi ses en av sommarens varmaste . i Stockholms city för intervju och fotografering är han klädd i shorts och frågar om det passar sig på bild. Valet av kläder har fler syften än att ge svalka. Den blottade tatueringen på vaden är nämligen en del av hans historia. På vänster ben är ”Invictus” tatuerat i svart bläck med bokstaven ”c”, som i cancer, i rött.
– Invictus betyder oövervinnelig. För mig handlar det inte om att ingenting rår på mig, utan om att man har så mycket mer styrka inom sig än man tror. Tatueringen sitter på vänster ben eftersom tumören sitter på vänster sida, förklarar han.
Ibland under ett extra kämpigt träningspass kan han titta ner på sin tatuering och få lite extra motivation.
Anders Södergård var alltså bara 25 år och studerade till läkare när han 2006 blev diagnosticerad med en elakartad hjärntumör. Den brittiske poeten William Ernest Henley var i samma ålder 1875 när han skrev dikten ”Invictus”. Henley kämpade då för att slippa amputera även sitt andra ben, som var angripet av tuberkulos. Dikten slutar med raderna ”I am the master of my fate, I am the captain of my soul”.
– När jag låg där med lungembolier efter operationen och kämpade för mitt liv var jag inte klämkäck på något sätt. Det vill jag fortfarande inte vara. Vi bestämmer inte vad som händer, men vi bestämmer hur vi ser på det. Och träningen gör faktiskt att man blir tåligare både fysiskt och psykiskt, säger Anders Södergård.
I boken ”Cancerkampen. Boosta dig med fysisk aktivitet” (Bonnier fakta 2022), ger han råd om träning till cancerpatienter och berättar sin egen sjukdomshistoria. Han är noga med att framhålla att träning inte botar cancer, det är behandlingarna som kan göra det.
– Men det finns väldigt många skäl till att träna medan man genomgår sina behandlingar, inte minst för att man lättare ska klara av att ta sig igenom dem, säger Anders Södergård.
Helene Rundqvist forskar om träning och cancer vid Karolinska institutet.
– Den största anledningen att träna efter en cancerdiagnos är att minska biverkningar från behandlingen. Det finns riktigt god evidens för att fysisk aktivitet ger bibehållen kondition och muskelstyrka, minskad trötthet och ökad livskvalitet, säger Helene Rundqvist.
När det gäller samband mellan träning och överlevnad i cancer är forskningsläget osäkrare. Det finns befolkningsstudier som visar att de som var aktiva efter sin diagnos också hade minskad risk för återfall och död i cancer. Tydligast är sambandet för bröstcancer, koloncancer och livmoderkroppscancer.
– I de här sambandsstudierna ser det ut som att de som var aktiva har klarat sig bättre, men de kanske inte hade en lika allvarlig sjukdom från början. De sakerna är svåra att kontrollera för, säger Helene Rundqvist.
För några cancerdiagnoser ser man inte något samband mellan träning och minskad risk för återfall, till exempel testikelcancer eller livmoderhalscancer.
Det finns också djurstudier som visar att hos möss med cancer som har hamsterhjul i sina burar växer tumören långsammare än hos de som har låsta hjul i buren. Det går inte att överföra resultaten till människor, men är en hjälp för forskare att förstå biologin bakom träningens effekter.
Träningsrekommendationen för cancerpatienter är minst 150 minuter medelintensiv eller minst 75 minuter intensiv träning samt två pass med muskelstärkande träning i veckan, samma som WHO:s generella rekommendation för vuxna.
– Lite är bättre än inget, men mycket är bättre än lite. Man får bättre effekt om man kan träna mer. Interventionsstudier med bröstcancerpatienter visar att om de får stöd har de en väldigt god förmåga att genomföra träningspassen. Tröttheten och smärtan, som man upplever som en begränsning, minskar när man tränar, säger Helene Rundqvist.
Hennes råd är att kombinera konditionsträning med lite muskelstärkande träning, så nära WHO:s rekommendationer man kan komma.
– Sen är det klart att man måste anpassa för dagsform, men ofta kan man kan träna ganska bra. Cancer är väldigt många olika sjukdomar under ett samlingsnamn, så naturligtvis måste träningen anpassas till individen, säger Helene Rundqvist
För Anders Södergård ger träningen struktur och håller modet uppe. I dag lever han ett aktivt liv: arbetar som skolläkare i Fagersta, gör inhopp på ett behandlingshem för schizofrena, leder träningspass, håller föredrag och skriver böcker. För honom är det mer självklart att ha ett träningsschema än ett jobbschema. Träningen går först. Det blir cirka sex pass i veckan, anpassade efter hur han mår.
Den cancerrelaterade tröttheten, som kallas fatigue, är en vanlig biverkning och kan uppstå både under och efter cancerbehandlingar. Ofta går det över efter att behandlingarna avslutats, men Anders Södergård har drabbats av en kronisk variant med återkommande skov. När han vaknar med ett sådant skov känns det oöverstigligt att ens ta sig ur sängen.
– Något som följer med kallas psykomotorisk hämning. Jag rör mig långsammare och om min sambo frågar om jag vill ha te eller kaffe, kan jag inte svara på det. De enklaste val blir omöjliga.
Även om han vet att fysisk aktivitet är det enda som lindrar så har han oerhört svårt att komma i gång. För att underlätta har han träningsutrustning som står framme: skivstång, hantlar, träningsband, bollar, träningscykel med mera. Förhoppningen är att något ska kännas tillräckligt lockande och enkelt. Men det bästa brukar vara att bara gå ut. Anders Södergård bor i en lägenhet vid en före detta kaserngård i Örebro.
– Om jag lufsar runt den tar det mindre än fem minuter. Det är överkomligt. Jag märker direkt av en ångestlindring. Det är nog bara en gång det slutat med ett varv, ofta blir det fler. Man måste komma över den där tröskeln.
När Anders Södergård fick cancerdiagnosen som 25-åring var han i sitt livs form.
– Jag hade tränat för att jag skulle bli snabbare, starkare och snyggare. Det gör jag väl i och för sig fortfarande. Men att jag tränade för överlevnad, det hade jag inte en aning om förrän jag fick cancer.
Under de två månader då han låg inlagd på sjukhus efter canceroperationen påpekade läkarna flera gånger att han inte hade överlevt de svåra komplikationerna, bland annat massiva lungembolier i båda lungorna, om han inte varit i så god form från början.
Som cancerpatient är det inte ovanligt att känna oro inför att träna med symtom som smärta och lymfödem. Anders Södergård tycker att man ska be att få träffa en fysioterapeut och få hjälp att komma igång med träningen. Och är det något som oroar ska man fråga sin läkare.
Det finns några försiktighetsåtgärder att tänka på. En är att undvika hård träning 24 timmar efter cellgiftsbehandlingar. En studie på patienter med testikelcancer visade att intensiv träning direkt efter behandling ökade risken för blodproppar. Man ska heller inte träna om man har feber eller en pågående infektion, men det gäller ju alla. Den som har cancer spridd till skelettet ska undvika att belasta områden där det finns metastaser för att inte riskera benbrott.
Anders Södergård är extremt träningsmotiverad, men även han behöver ibland övertala sig själv för att komma iväg till gymmet.
– Jag har bestämt att jag ska träna på gymmet idag eftersom det är för varmt att träna ute, men har ingen lust. Då säger jag till mig själv ”jag värmer upp och gör två övningar”. Då kanske det blir fler övningar, men blir det bara två är det inte så bara. Det viktiga är att hålla i vanan.
Källa: Artikel av Anna Asker publicerad i SvD 2022-08-15.
Fakta |Goda resultat av träning för bröstcancerpatienter
I en studie delades 240 bröstcancerpatienter, som skulle genomgå cellgiftsbehandlingar, in i tre grupper. Grupp 1 fick tilläggsbehandling i form av träningsprogram med högintensiv konditionsträning i kombination med styrketräning, grupp 2 medelintensiv konditionsträning och den tredje gruppen fick nöja sig med standardråd om fysisk aktivitet.
Tränings- grupperna visade klar förbättring av fatigue, livskvalitet och muskelstyrka. I träningsgrupperna var det också fler som vid uppföljningar efter ett år kunnat återgå till sina ordinarie jobb. De bästa resultaten uppnåddes av gruppen som tränade högintensiva intervaller på motionscykel kombinerat med relativt tung styrketräning. Detta fördelat på två 60-minuterspass i veckan under de fyra månader som behandlingarna pågick.
Tränings- grupperna visade klar förbättring av fatigue, livskvalitet och muskelstyrka. I träningsgrupperna var det också fler som vid uppföljningar efter ett år kunnat återgå till sina ordinarie jobb. De bästa resultaten uppnåddes av gruppen som tränade högintensiva intervaller på motionscykel kombinerat med relativt tung styrketräning. Detta fördelat på två 60-minuterspass i veckan under de fyra månader som behandlingarna pågick.
Källa: Karolinska institutet (KI) och Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH)
Fakta |Tänkbara förklaringar till träningens positiva effekter
Vilka mekanismer som ligger bakom de positiva effekterna av träning på risk, behandlingseffekt, muskelfunktion och återfall vid cancersjukdom är inte helt klarlagt, men här några tänkbara faktorer som forskarna studerar.
Förändrade hormonnivåer: Hård fysisk aktivitet kan sänka nivåerna av östrogen och därmed minska livstidsexponeringen för detta könshormon, något som är starkt kopplat till utvecklingen av bröstcancer. Fysisk aktivitet kan även normalisera förhöjda insulinnivåer, som har koppling till en rad cancerformer.
Minskad systemisk inflammation Fysisk aktivitet kan minska förekomsten av låggradig systemisk inflammation, ett tillstånd som är kopplat till både ökad risk, minskad överlevnad och förekomsten av biverkningar hos cancerpatienter.
Förbättrat immunförsvar: Fysisk aktivitet påverkar både förekomsten och funktionen av immunförsvarets celler i blodet.
Normalisering av dysfunktionella blodkärl inuti tumörer: En förbättrad kärlstruktur och ökad syresättning kan göra tumören mindre aggressiv och kan även bidra till bättre svar på behandlingen.
Hjälp att bibehålla ett normalt BMI: Övervikt är kopplat till systemisk inflammation och hormonförändringar som kan påverka risk, återfall och överlevnad vid cancersjukdom.
Förbättrad tarmfunktion: Regelbunden fysisk aktivitet kan förkorta tarmpassagetiden och minskar därigenom tarmväggens exponering för toxiska ämnen.
Minskad systemisk inflammation Fysisk aktivitet kan minska förekomsten av låggradig systemisk inflammation, ett tillstånd som är kopplat till både ökad risk, minskad överlevnad och förekomsten av biverkningar hos cancerpatienter.
Förbättrat immunförsvar: Fysisk aktivitet påverkar både förekomsten och funktionen av immunförsvarets celler i blodet.
Normalisering av dysfunktionella blodkärl inuti tumörer: En förbättrad kärlstruktur och ökad syresättning kan göra tumören mindre aggressiv och kan även bidra till bättre svar på behandlingen.
Hjälp att bibehålla ett normalt BMI: Övervikt är kopplat till systemisk inflammation och hormonförändringar som kan påverka risk, återfall och överlevnad vid cancersjukdom.
Förbättrad tarmfunktion: Regelbunden fysisk aktivitet kan förkorta tarmpassagetiden och minskar därigenom tarmväggens exponering för toxiska ämnen.
Källa: FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling