Livet går alltid vidare

Bröstcancerföreningen genom Helen Ors–Hedman och prostatacancerföreningen genom Jan Holgersson hälsade dagens föreläsare Patrick Ekwall och 100-talet åhörare från föreningarna välkomna till kvällens föreläsning på Kulturhuset Tio14 i Falun.

Inledningsvis berättade Patrick att hans ord kommer att beröra och att deltagarna får och skall visa känslor. Berättelsen går från en jobbig och mörk tid till en tid i ljus. Ett första ord som berörde var när ordet änkling
dök upp i blankettfloran, som man har att hantera efter någons bortgång. Ordet gör honom dålig och ledsen han vill inte vara änkling när han vill hjälpa till att inspirera andra. Han tror också att många änkor tänker och känner lika.

Ett sjukdomsbesked kom efter att hustrun Hanna känt en knöl i bröstet. Hon var inte redo för beskedet och föll ihop. Då ett okänt 08-nummer ringde till Patrick så antog han att det var ett dåligt besked som skulle framföras, och han fick åka till lasarettet. Provtagningar och behandlingar avlöste varandra under ca ett år. Familjen Ekwall var öppna om familjens situation och hustruns hälsotillstånd för att undvika som Patrick sa; Tissel och tassel. Frun och han bestämde sig också för att prata mycket och hur informationen skulle förmedlas till en liten dotter, Tindra. Det var jobbigt att få vänta på besked efter provtagningar. Frågor tornar upp sig; Är jag botad? Finns det spridning? Metastaser? Hur ser nästa steg ut? Bromsmedicin? Operationer? Hur långt blir livet? Men i grund och botten en kamp om att det måste gå. Vi vill inte prata om döden.

Efter ca ett år går sjukdomen mot döden i ett snabbt förlopp om ca 2 månader. Patrick har att hantera 3 saker som han beskriver med ordet skräckscenario; Döden, Berätta för barn, Begravning. Det sista ordet var värst eftersom lilla Tindra skulle vara med. Sedan kommer en massa saker som måste beställas och ordnas med och detta tillsammans med funderingar; barnens situation, leva utan fru och mamma. Jag måste leva för barnet och hon det lilla barnet tar ansvar och tröstar mig, hon förstår att hon har bara pappa kvar, en förälder.

Men det vänder vi gör goda roliga saker tillsammans. Och vi vill må, må bra, inte som vi förväntas må. Försöka att radera sorg men du kan minnas och kanske sörja. Bli arg och bitter, djävla sjukdom, låt det gå
över, bevara fina minnen. Snacka om att vi människor är anpassningsbara.

Slutorden från Patrick är;
Öppenhet, våga vara öppen men behåll det som vårdar familjebanden
Sårbarhet, våga visa att du är sårbar i vissa situationer
Skratta det är tillåtet att skratta även när det är mörkt
Våga, våga göra fel
Nya mål
Nya drömmar
Det här var min berättelse, jag är medveten om att vi människor är olika tänker olika och skall visas all respekt för det.

Efter föredraget avtackades Patrick med 2 dalahästar målade i cancerföreningarnas färger blått och rosa.