På det seminarium som de fyra prostatacancerföreningarna i region Sydost arrangerade i mitten av oktober pratade bland annat Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare vid SKR (Sveriges kommuner och regioner). PCF Öst intervjuade honom under dagen och nedan kommer den intervjun.
Kjell Ivarsson, moderator vid PCF Sydost seminarium i Kalmar.
Allmän Screening för prostatacancer kommer och är ett steg mot en jämlik vård, säger Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare vid SKR (Sveriges kommuner och regioner).
Prostatacancerförbundet har länge kämpat för allmän screening av män. Att tidigt upptäcka prostatacancer är avgörande för behandlingen. På en direkt fråga hur Kjell Ivarsson ser på screening säger han:
”De försök som vissa regioner gör med så kallad OPT (organiserad prostata cancertestning), alltså att män i vissa åldersgrupper informeras om PSA-testet och behandlingar men inte kallas som vid mammografin, är ett steg i rätt riktning. Men på sikt krävs mer.
”Det är ett steg mot jämlikhet att kallas till ett PSA-prov. Dessutom, forskningen går snabbt fram så om några år finns det kanske ännu säkrare metoder än dagens. Så, ja, allmän screening kommer”.
Kjell Ivarsson talade under rubriken ”Förbättringsarbete – samverkan för bästa vård”. I sitt anförande underströk vikten av samarbete inom vården. Ett samarbete som gäller alla, regioner, kommuner patientföreningar, politiker, ja alla. ”Samarbete och jämlikhet måste prägla vården”.
Rätt till samma jämlika vård
”Att alla ska ha rätt till samma vård var man än bor borde vara en självklarhet. Det är en fråga om jämlikhet. Att cancervården kan se olika ut inom landet är inte bra. Behandling, medicinering måste på sikt samordnas. Kanske behövs en befintlig eller ny myndighet som kan kräva att regionerna följer samma riktlinjer” menar Kjell Ivarsson.
Dessutom är enligt SCB cirka 2 miljoner i Sverige utrikes födda, vilket ställer stora krav på informationen från vården. Även detta är en fråga om jämlikhet menar Kjell Ivarsson.
Ordet jämlikhet genomsyrar Kjell Ivarssons filosofi när det gäller vården, Så när frågan om privata vårdgivare kom upp säger han. ”Vad vi än tycker så finns dom här, Vi måste inse att det finns mycket som den offentliga vården kan lära och mycket den privata kan lära av den offentliga. En utmaning är att den offentliga vården behöver ta ansvar för hela vårdkedjan 24/7. Här måste alla vårdaktörer ta ett delat ansvar.
Är det jämlikt att rangordna kirurger?
En känslig fråga, men som också kan räknas in under jämlikhetsfrågorna. Ska kirurgers och andra vårdgivares resultat bli offentliga och rangordnas? Alltså vem är den skickligaste?
”Jag tror inte på några listor där exempelvis kirurger rangordnas, däremot bör vården bli bättre på att följa upp sina resultat. Hur gick det efter operationen? Svåra fall måste diskuteras systematiskt som en del i ett ständigt lärande. Vården måste bättre följa upp hur det går för patienterna efter behandlingen”. Men inga listor, menar Kjell Ivarsson.
Jämlikt mellan primärvården och specialisterna?
En grundbult i en jämlik vård är primärvården, menar Kjell Ivarsson. Men idag är gränserna mellan den och specialistvården på sjukhusen för strikta menar han. ”Man borde kunna samarbeta betydligt mer. Faktum är att idag blir man kanske kvar för länge i specialistvården. Allmänläkaren på vårdcentralen borde i ett tidigt stadium komma in och göra övergången till vanligt liv enklare. Jag tror egentligen inte på uppdelningen. Vi har kommunal hemsjukvård, specialister och primärvård. Alla tre måste jobba ihop och samverka för patientens bästa. Idag är det liksom ett gap mellan de tre”.
Cancerbaksmällan
Bättre jämlikhet borde även gälla när man skrivits ut efter behandling och är ”botad”. ”Då öppnar sig cancerbaksmällan” säger Kjell Ivarsson. ”Livet blev inte riktigt som man tänkt sig. Behandlingen och sjukdomen kan lämna stora psykiska, fysiska och sociala problem. Inte bara för den behandlade utan även för familj, vänner, arbetskamrater. Då behövs stöd och rehabilitering.”
För rehabilitering handlar inte bara om att erbjuda fysisk träning man behöver mer. Många vittnar om ett tomrum efter utskrivningen. En tystnad. Vad händer nu?
”Här gör patientföreningarna en stor insats men mer behövs” menar Kjell Ivarsson. ”Vården har inte riktigt hängt med. Nya tankar måste tänkas. Idag ligger ansvaret till stor del på patienten eller närstående att ta kontakt om man mår dåligt. Kanske måste vi vända på det?”. ¨Låta vården skapa uppföljning tillsammans med patienten, Vilka verktyg behöver patienten för att känna sig trygg?
Appar i telefonen kan användas. Du får i appen tjugofem frågor att svara på. Ser vården något oroande i svaren tar man kontakt. Tankarna finns men måste utvecklas”.
Det är en jämlikhetsfråga även det. För vissa patienter är det lätt att ta kontakt med en läkare andra drar sig för att berätta om svårigheter i livet.
Ändå optimist
Men Kjell Ivarsson ser en ljusning i attityder när det gäller yngre män. Gamla manliga ideal förändras, synen på vad manlighet är förändras. Att våga tala öppet om inkontinens, problem med manligheten, ensamhet blir allt vanligare bland yngre män. Öppenheten och frispråkigheten ökar. När den ökar är det en väg till förbättring, det blir enklare att be om rätt hjälp och att få den.
Så Kjell Ivarsson menar att trots problemen inom vården så ökar måste jämlikheten, så i grunden är han optimist. Det blir bättre avslutar han.