Föreläsning i Halmstad Alla hjärtans hus 28/9 kl 19:30

Sedan har det gått 14 år och steg för steg har Anders hittat tillbaka till en identitet han känner glädje
med, och till ett samliv med partnern som är minst lika lustfyllt och givande som förr, fast med andra
förutsättningar.

Om detta berättar han vid CaPriNs medlemsmöte. Vid sin sida har han sin fru Margareta som från en
anhörigs perspektiv gärna berättar och svarar på frågor kring samlivet, inklusive svårigheter och
möjligheter rörande de sexuella aspekterna.

Så löd introduktionen inför mitt framträdande i våras för Varbergs-grenen av CaPriNs medlemmar. En
helt okej programförklaring ju, och det blev också ett möte som gav mersmak, vågar jag påstå.
Emellertid har ändå under halvåret som gått en envis följdfråga slagit rot:

… men varför kastade jag bort alla åren i början?

Ja varför. Och då tänker jag på sexbiten. Impotensen. Erektionen, den uteblivna. Och med det även
penetrationen, den tämligen självklara, plötsligt omöjliga. Och besvikelsen, sedan frustrationen,
uppgivenheten, tråkigt, deppigt, och åren bara gick.

Det tog mig sju år att gå i närkamp med det jobbiga komplexet. Bortkastad tid, fattar jag nu. Målet var
ju tydligt, och medlen fanns, det var bara vägen som återstod. Jag borde sett den långt tidigare. Men
min karta var upp och ner och min vilja blind och felriktad.

Jag gick i samtalsterapi hos kurator i fyra år. Häromdagen hade vi kontakt igen lite av en slump och jag
tackade för hennes hjälp med mig, och då tackade hon i sin tur för något jag sagt efter en av de sista
sessionerna och som hon tagit till sig i sitt arbete:

Man måste passa på.

Så passa på att komma till mötet den 28 september. Och ta med din partner!

Jag har med mig min fru Margareta igen. Vi är 143 år tillsammans och har mycket roligt nuförtiden.
Det är roligt att kunna berätta om.

Bästa hälsn

Anders Hansson
Margareta Sander