Marie Lundholm

Namn: Marie Lundholm. 

Född: 1974.

Titel: Forskare.

Arbetar vid: Umeå universitet.  

Forskningsprojekt: Immunprofilering och exosomer: Nya biomarkörer eller terapeutiska mål för prostatacancer?

Bidrag från Prostatacancerförbundet: 300 000 kronor. 

Vad forskar du om?
– Min huvudsakliga inriktning är forskning om immunologi inom prostatacancer. Framförallt letar jag efter markörer som kan förutse hur farlig en tumör är och hur den svarar på behandling. Det gör jag genom att i blodprov undersöka immunprofilen hos patienter.

Hur ska bidraget från Prostatacancerförbundet användas?
– I projektet undersöks vilka immunceller som finns i blodet hos prostatacancerpatienter under sjukdomsförloppet. Syftet är att kartlägga på vilket sätt de ger sig till känna och koppla immuncellernas beteende till det tillväxtstadium tumören är i och hur cancern svarar på behandling. Vi studerar även vilken betydelse tumörexosomer kan ha för tumörtillväxt. Exosomer kan beskrivas som små blåsor som cirkulerar i blodet och som innehåller genetiskt material.

Hur ska studien göras?
– Studien pågår och vi följer patienter från att de får en diagnos och sedan genom den behandling de får. Patienterna delas in i tre grupper, de som har låg risk för spridning av tumörer, de som har hög risk och de som redan har metastaser. Första blodprovet tas när de är obehandlade och därefter under behandling. Varje grupp består av 50 patienter och pilotstudien kommer att avslutas i slutet av 2019.

Varför vill du göra studien?
– Studien kommer att svara på om immunprofilen i ett blodprov från patienter med prostatacancer kan användas för att förutsäga hur farlig en tumör är samt hur tumören svarar på behandling. Den kan också ge svar på hur behandlingen hos en del av patienterna kan anpassas för att ge störst effekt. I vissa fall skulle de eventuellt kunna utnyttja en immunterapi som redan finns.

Hur kan din forskning få betydelse för de som drabbas av prostatacancer?
– Idag går det inte att förutspå sjukdomsförloppet vid prostatacancer. Resultatet är att vissa patienter överbehandlas och att andra som skulle behöva bättre terapier får sin behandlingen för sent. Att bättre kunna förutse hur sjukdomen kommer att utvecklas gör att många män kan slippa påfrestande behandlingar och att de som har en svår form av prostatacancer får en kraftfull behandling tidigt. Studien kan hjälpa till att förstå hur behandlingar kan anpassas efter typ av tumör. I förlängningen kan det göra att livskvaliteten förbättras och att överlevanden ökar.